Marta Becket arbetade som balettdansös på Broadway i New York under många år. 1962 bestämde hon sig för att göra en soloföreställning som hon senare turnerade med runt omkring i USA. Under turnén fick hon en dag punktering på sin bil, mitt i öknen, och stannade till för att få den lagad i Death Valley Junction. I närheten låg en övergiven by; Amargosa. Marta tog sig en titt på de övergivna husen, och fann till sin förvåning en nedlagd teater. Hon bestämde sig för att hyra den, och vid 43 års ålder öppnade hon sitt egna operahus i Amargosa.

Marta började framföra soloföreställningar i sin teater. Ibland var det ingen publik, men hon fortsatte dansa för en tom teatersal. Marta började måla sin egen publik på teaterns väggar. Hon skapade sin egen värld, i sitt eget operahus, där hon fick göra precis som hon ville.

”One night I gave a performance in a cold theatre. Nobody was in there, but I was doing four Chopin dances. You perform wether they come or not, so then you’re ready to perform when they do come.”

Men en kväll är det plötsligt fyra personer i salongen. En av dem är från National Geographic, och skriver ett reportage om Marta, och snart börjar publiken att strömma till. I över 40 år har Marta framfört sina föreställningar i sitt eget operahus, och publiken har kommit från hela världen till den lilla övergivna byn i öknen för att se henne uppträda.

Marta Becket framförde sin sista soloföreställning, vid 88 års ålder.

”Death Valley Junction has been like an empty canvas on which I could paint my dreams.”