NOWHERE was created by DIMITRIS PAPAIOANNOU in 2009 to inaugurate the renovated Main Stage of the Greek National Theatre in Athens. This central scene is dedicated to the memory of PINA BAUSCH. NOWHERE explores the nature of the theatrical stage itself, a spatial mechanism continually transformed and redefined by the human presence to denote any place, and yet designed to be a non-place. 26 performers measure and mark out the space using their bodies, pitting themselves against its dimensions and technical capabilities in a site-specific performance that can be presented nowhere else. conceived & directed by DIMITRIS PAPAIOANNOU music & sound design COTI K. artistic associate ZAFOS XAGORARIS lighting design ALEKOS YIANNAROS costume design THANOS PAPASTERGIOU assistant director & creative producer TINA PAPANIKOLAOU on stage PROKOPIS AGATHOKLEOUS, THANASSIS AKOKKALIDIS, PANOS ATHANASOPOULOS, MARIA BREGIANNI, ILIA DE TCHAVES-POGA, NIKOS DRAGONAS, ALTIN HUTA, YORGOS KAFETZOPOULOS, KONSTANTINOS KARVOUNIARIS, EURIPIDES LASKARIDIS, TADEU LIESENFELD (man at heart), KONSTANTINOS MARAVELIAS, YORGHOS MATSKARIS, YIANNIS MICHOS, CHRISTOS PAPADOPOULOS, YIANNIS PAPAKAMMENOS, SIMOS PATIERIDIS, ARIS PLASKASSOVITIS, ILIAS RAFAILIDIS, EVANGELIA RANDOU (woman at heart), KALLIOPI SIMOU, DIOGENIS SKALTSAS, SIMON TSAKIRIS, SOPHIA TSIAOUSI, MANOLIS THEODORAKIS, ANTONIS VAIS http://dimitrispapaioannou.com http://birthplace2004.com http://cavafy13.com http://fb.com/papaioannou.page http://twitter.com/papaioannou_d http://vimeo.com/papaioannou — Το ΠΟΥΘΕΝΑ δημιουργήθηκε το 2009 από τον ΔΗΜΗΤΡΗ ΠΑΠΑΪΩΑΝΝΟΥ για να εγκαινιάσει την ανακαινισμένη Κεντρική Σκηνή του Εθνικού Θεάτρου. Αυτή η κεντρική σκηνή του έργου είναι αφιερωμένη στη μνήμη της ΠΙΝΑ ΜΠΑΟΥΣ. Tο ΠΟΥΘΕΝΑ είναι ένα έργο για τον χώρο της θεατρικής σκηνής. Τον χώρο-μηχανή που μεταβάλλεται διαρκώς και καθορίζεται από την ανθρώπινη παρουσία, για να σημαίνει αμέτρητους τόπους, ενώ έχει σχεδιαστεί για να είναι μη-τόπος. 26 ερμηνευτές μετρούν και αναμετριούνται με τις διαστάσεις και δυνατότητες του χώρου σε ένα ειδικά σχεδιασμένο έργο που δεν θα μπορεί να παρουσιαστεί πουθενά αλλού. σύλληψη & σκηνοθεσία ΔΗΜΗΤΡΗΣ ΠΑΠΑΪΩΑΝΝΟΥ μουσική σύνθεση & ηχητικός σχεδιασμός COTI K. εικαστικός συνεργάτης ΖΑΦΟΣ ΞΑΓΟΡΑΡΗΣ φωτισμοί ΑΛΕΚΟΣ ΓΙΑΝΝΑΡΟΣ κοστούμια ΘΑΝΟΣ ΠΑΠΑΣΤΕΡΓΙΟΥ βοηθός σκηνοθέτη & διεύθυνση καλλιτεχνικής παραγωγής ΤΙΝΑ ΠΑΠΑΝΙΚΟΛΑΟΥ επί σκηνής ΠΡΟΚΟΠΗΣ ΑΓΑΘΟΚΛΕΟΥΣ, ΠΑΝΟΣ ΑΘΑΝΑΣΟΠΟΥΛΟΣ, ΘΑΝΑΣΗΣ ΑΚΟΚΚΑΛΙΔΗΣ, ΑΝΤΩΝΗΣ ΒΑΗΣ, ΝΙΚΟΣ ΔΡΑΓΩΝΑΣ, ΜΑΝΟΛΗΣ ΘΕΟΔΩΡΑΚΗΣ, ΚΩΝΣΤΑΝΤΙΝΟΣ ΚΑΡΒΟΥΝΙΑΡΗΣ, ΓΙΩΡΓΟΣ ΚΑΦΕΤΖΟΠΟΥΛΟΣ, ΕΥΡΙΠΙΔΗΣ ΛΑΣΚΑΡΙΔΗΣ, TADEU LIESENFELD (άντρας στο κέντρο), ΚΩΝΣΤΑΝΤΙΝΟΣ ΜΑΡΑΒΕΛΙΑΣ, ΓΙΩΡΓΟΣ ΜΑΤΣΚΑΡΗΣ, ΓΙΑΝΝΗΣ ΜΙΧΟΣ, ΜΑΡΙΑ ΜΠΡΕΓΙΑΝΝΗ, ΙΛΙΑ ΝΤΕΤΣΑΒΕΣ-ΠΟΓΚΑ, ΧΡΗΣΤΟΣ ΠΑΠΑΔΟΠΟΥΛΟΣ, ΓΙΑΝΝΗΣ ΠΑΠΑΚΑΜΜΕΝΟΣ, ΣΙΜΟΣ ΠΑΤΙΕΡΙΔΗΣ, ΑΡΗΣ ΠΛΑΣΚΑΣΟΒΙΤΗΣ, ΕΥΑΓΓΕΛΙΑ ΡΑΝΤΟΥ (γυναίκα στο κέντρο), ΗΛΙΑΣ ΡΑΦΑΗΛΙΔΗΣ, ΚΑΛΛΙΟΠΗ ΣΙΜΟΥ, ΔΙΟΓΕΝΗΣ ΣΚΑΛΤΣΑΣ, ΣΥΜΕΩΝ ΤΣΑΚΙΡΗΣ, ΣΟΦΙΑ ΤΣΙΑΟΥΣΗ, ALTIN HUTA http://dimitrispapaioannou.com http://birthplace2004.com http://cavafy13.com http://fb.com/papaioannou.page http://twitter.com/papaioannou_d http://vimeo.com/papaioannou
Inspirerande Marta Becket - Amargosa opera house
Marta Becket arbetade som balettdansös på Broadway i New York under många år. 1962 bestämde hon sig för att göra en soloföreställning som hon senare turnerade med runt omkring i USA. Under turnén fick hon en dag punktering på sin bil, mitt i öknen, och stannade till för att få den lagad i Death Valley Junction. I närheten låg en övergiven by; Amargosa. Marta tog sig en titt på de övergivna husen, och fann till sin förvåning en nedlagd teater. Hon bestämde sig för att hyra den, och vid 43 års ålder öppnade hon sitt egna operahus i Amargosa.
Marta började framföra soloföreställningar i sin teater. Ibland var det ingen publik, men hon fortsatte dansa för en tom teatersal. Marta började måla sin egen publik på teaterns väggar. Hon skapade sin egen värld, i sitt eget operahus, där hon fick göra precis som hon ville.
”One night I gave a performance in a cold theatre. Nobody was in there, but I was doing four Chopin dances. You perform wether they come or not, so then you’re ready to perform when they do come.”
Men en kväll är det plötsligt fyra personer i salongen. En av dem är från National Geographic, och skriver ett reportage om Marta, och snart börjar publiken att strömma till. I över 40 år har Marta framfört sina föreställningar i sitt eget operahus, och publiken har kommit från hela världen till den lilla övergivna byn i öknen för att se henne uppträda.
Marta Becket framförde sin sista soloföreställning, vid 88 års ålder.
”Death Valley Junction has been like an empty canvas on which I could paint my dreams.”
Raumlaborberlin - open call badkultur friahamnen
Workshop med RaumlaborBerlin genom Platsbyggnad Älvstaden som bjöd in till att delta i en experimentell byggnadsworkshop i Jubileumsparken, Frihamnen.
Under en vecka erbjuder vi deltagare möjlighet att tillsammans med Raumlabors arkitekter praktiskt utveckla, undersöka och platsbygga ”Badkultur” – en del av den kommande Jubileumsparken.
Hur bygger vi det gemensamma rummet och hur bygger vi gemensamt?
Byggnadsvårdsläger - Vita Villan, Borgholm Öland
Glad mottagare av Svenska Byggnadsvårdsföreningens byggnadsvårdsstipendium 2014, vilket innebar att få delta vid valfritt byggnadsvårdsläger under sommaren. Två veckor spenderades på Öland och Drottning Victorias vilohem samtidigt som vi jobbade på Vita Villan.
läs i Barometern
sök stipendiet
dagens kontor...
Hos kär vän och stor inspiratör Nathanael Larsson, på Stord - Västlandet Norge. Nathanael jobbar på en utsmyckning för kulturhusets innertak. Jag jobbar på en mobil dansscen för 3eVåningen tillsammans med Johannes Luchmun.
Neuro Arkitektur
Arkitektur väcker ofta starka känslor. Titt som tätt debatteras olika miljöer och byggnader som anses fula och ibland rent av omänskliga. Säg den stad som inte har ett miljonprogramsområde, ett kalt och öde torg eller ett kontorskomplex i vad som lite föraktfullt brukar kallas modern arkitektur. Vissa miljöer och byggnader får oss att känna obehag, medan andra får oss att trivas och må bra. Nu kan modern hjärnforskning hjälpa till att förklara de här känslorna. Genom att använda sig av neurovetenskapen får arkitekterna helt nya verktyg i sitt arbete, och det visar sig då att barndomen får en central betydelse. Det vi upplever tidigt i livet påverkar nämligen hur hjärnan utvecklas, och de första fem åren är särskilt viktiga - våra tidigaste upplevelser av arkitektur väcker känslor hos oss även som vuxna.
Det berättar arkitekten och forskaren Christina Bodin Danielsson.
Peter Vetsch
Fenomenet slukhål
Slukhål beror i regel på erosion i underjordisk kalk- eller sandsten. Hålen kan bildas gradvis men ofta uppstår de plötsligt. De förekommer över hela världen och kan variera i diameter från någon meter till flera hundra meter.
reklamfria miljöer
Göteborg: ”Reklamsabotage is a way of taking back the space that is daily stolen from us. We have not asked to be manipulated to buy things. We have not asked to be pumped with normes and picures of how we should look and act. We have adopted the pelars, freeing them from comercial and put up other stuff on them. Sometimes we do actions on other places as well.”
São Paulo: In 2006, Gilberto Kassab, mayor of São Paulo, Brazil passed the ”Clean City Law”. Meaning that visual pollution was as big burden as air and noise pollution, Kassab banned every billboard, poster and bus-ad in São Paulo with the law.
Kurs på hdk
See! colour! - Järna
Under sommaren 2011 deltog jag som utställningsvärd vid utställningen See! Colour! i och omkring Kulturhuset i Ytterjärna. Utställningen bestod av fyra parallella utställningar med verk av James Turrell, Hilma af Klint, Goethe och Rudolf Steiner. Dessutom arrangerades en mängd föredrag, guidade visningar, workshops, filmer, konferenser och events under hela utställningsperioden. Läs mer
Man kan idag fortfarande besöka James Turrells skyspace i Järna.
Älskar vattnet, och allt det andra - Lilies of the valley
Tacoma Bridge Collapse
När betong svänger och svajar
nimis
icehotel
Den tjugoandre november reste en grupp om fem arkitektstudenter från Chalmers och Göteborg till Jukkasjärvi för att under tre veckor bygga en svit på Icehotel. Genom att lämna in förslag på utformande av sviten gavs studenterna möjligheten att vinna och få åka upp till Jukkasjärvi och bygga sin design på plats. Vi som var initiativtagare till tävlingen åkte naturligtvis med!
Icehotel är helt byggt av de lokala materialen is och snö. Det är fantastiskt att få möjligheten att undersöka och fördjupa sig i möjligheterna med ett av våra fyra grundelement – vattnet – i alla dess skepnader. Det är hårt och mjukt, opakt och transparent, vått och torrt. Förgängligheten skapar en unik frihet vad gäller utrymmet för att ta lärdom, göra om, pröva nytt. Arkitekturen är del i ett dynamiskt och ständigt flytande kretslopp. Förutom detta och mötet med alla fantastiska människor består mitt kanske starkaste intryck av fascinationen av människors idéer och förmågan att verkställa dem. Om man kan bygga ett hotell av is, i en liten by tvåhundra kilometer norr om polcirkeln, och få människor från hela världen att gapa av hänförelse – då är ingenting omöjligt!